torsdag 29 november 2012

99 meter lycka och lilla chokladmysteriet!

Jag har inte riktigt haft tid att spinna i höst och den sista tiden har det rent av känts sorgligt så igår var det dags:

Jag spann färdigt ullen jag förberett till WWSIP-dagen. Jag hade tvättat den precis lagom mycket så att den var lite fet och luktade gott. Jag spann en ganska tunn tråd och navjotvinnade sedan. Det går rätt så bra nu och jag tycker att garnet blir så "garnigt". Skulle kanske uppnå samma effekt om jag tvinnade ihop tre trådar men jag tycker att det är så fiffigt att tvinna från ett enda nystan! Inte mitt bästa garn men vilken glädje att spinna igen!

I onsdags när jag kom till min arbetsplats hade någon lagt en liten chokladbit på min musmatta. En Dumle, och fast jag var grymt godissugen kändes det mest väluppfostrat att tacka innan jag glufsade i mig... Så jag hörde mig för men ingen visste varifrån den kom.
 Efter en stund bestämde jag mig för två motsatta teorier, ny attack av Kitty Drew-anda:
1) Godiset kom från den person som under tisdagens lopp fick en penna och några uppmuntrande ord av mig. Lite överdriven tacksamhet, men man vet ju aldrig?
2) Godiset kom från en bitter fiende som hade preparerat chokladen med dödligt gift i övertygelsen att jag utan att betänka mig proppar i mig allt jag får (korrekt iakttagelse!). (Vi har lite motsättningar på jobbet just nu men SÅ illa tycker jag inte att det är?! Eller?)

Penn-personen nekade och giftet, om det fanns något var för svagt för jag lever ännu...
Jag har eventuellt en ny teori, ska testa den imorgon!

fredag 23 november 2012

Sladdvirkning och nålbindning

Tack för alla gulliga kommentarer! Det både stärker och värmer!
Jo, inspirerad av min syster Birgitta  virkade jag in min nya hörlurssladd.
 
Det blev kanske inte så tätt som när man stickar in dem men det gick fantastiskt mycket snabbare, jag är väldigt nöjd! Ungdomarna köper pärlor och snäpper på men detta tycker jag är bättre!
Sist gång jag var hos mamma fick jag en hel påse med efsingar och efter lite funderingar kom jag på att jag kunde göra nålbundna, färggranna tokvantar.
Men det blev besvärligt; kanske måste jag skaffa mig en mindre nål?
Smalare tummar?

Använda dubbelt garn?

Ja, kanske det kan gå...hm,hm,hm...
Möjligtvis blir det bara fasansfullt fult...
Tål nog att tänkas på...
Jag tänker lite på min Fabelkofta, påbörjad en gång för 15 kg sedan. Trodde ett tag att jag skulle kunna foga in band som skulle överbrygga åren som gått och kilona som kommit men, nä. det blir nog inte bra...återkommer mednya friska idéer när Singoallan är klar, en sak i taget, det är mitt motto. Eller...nä, det är det ju inte! :-D

torsdag 22 november 2012

Blå höst, tycks det!

Nu har jag min kamera igen så nu ska jag visa vad jag gjort sedan sist!
När jag hade krokat lite mer än en och en halv vante var jag tvungen att se sanningen i vitögat; det ljusblå Eskimo kommer inte att räcka!


Ändå är de färdiga?! Jag är med i en grupp på Facebook där man kan sända ut ett nödrop efter mycket små mängder garn för att avsluta påbörjat projekt. Så en vänlig människa skickade mig en dutt garn, hoppas att jag snart kan hjälpa någon annan! Eller kanske till och med den som hjälpte mig! En meter garn heter gruppen. Det mörkblå räckte ganska precis, av det ljusblå blev det till och med en liten rest:

Så har jag stickat det mesta på dotterns nya strumpor.
 
Garnet är Boots från Schoppel Wolle, ull, bomull och nylon. Bra garn men inte något speciellt med sockorna, bara rakt på sak.

Kom på att jag inte har någon riktig sjal av mitt eget påhitt, Singoalla, bara en liten testsjal som knappt går runt halsen. Och så vill jag ha en STOOOR sjal som går nedom baken!

Så den här gången ska jag inte sluta sticka bara för att garnet tar slut...eller ja, det kanske jag måste då men jag har mycket. Det är Drops Delight och härstammar från ett gammalt halsduksprojekt som definitvt kom av sig. Halsduken hade blivit vacker men den blivande ägaren tyckte att det verkade som den skulle komma att klia...

Vilsam stickning, om jag får tycka något. Ett mönstervarv, ett avigt och två räta som nästan går av sig självt. Perfekt för TV-soffan eller bilåkning.

Vi åkte igenom Alingsås idag och tänk att vi råkade parkera precis vid denna affär.

Härlig affär men jag köpte ingenting!

Morr...

Nu ska jag snart blogga på riktigt, ska hämta hem kameran idag! :-)
Ska bara gnälla lite om censur i det lilla, löjliga formatet.
Skrev en kommentar för ett tag sedan, en vänlig kommentar, tyckte jag, även om jag inte höll med bloggaren helt och hållet.
Efter ett par dagar vill jag se om jag fått något svar och då var min kommentar borttagen. Larvigt, tycker jag.
Att man tar bort elaka kommentarer eller otäcka kommentarer är ju naturligt men detta var inte en sådan.
Så fick den bloggen en läsare mindre, den känns inte så intressant längre...


lördag 17 november 2012

Nu var det ett tag sedan. Igen.

En anledning till blogguppehållet är att jag vet exakt var kameran är men det är inte här...
Tycker att det är tråkigt att blogga utan kameran.
En annan är förstås den vanliga; för mycket att göra av andra saker.
Men jag återkommer väl så småningom (den 22 november, troligast!) och då har jag fullt med saker att visa. Kanske!
Trevlig, höstig helg!

Bilden lånad härifrån

torsdag 8 november 2012

Se upp med merino!

Hörde något om merino och djurplågeri från mina arbetskamrater och nu har jag informerat mig;
På vissa håll har man riktigt ondsinta sätt att hantera problem med parasiter och man gör merinofåren illa för att det är den snabbaste och enklaste lösningen, jag vill inte ens skriva vad man gör med fåren...
 
Det är i Australien som man gör det här, så köp inte merino-ull från Australien! Europa, sydamerika och Nya Zeeland har bättre lösningar...

Jag behövde en behaglig, vilsam enkel stickning i tisdags så det fick bli ett par raggsockor i tjockt garn från COOP. (Ingen merino!)

Jag stickade som vanligt från tån och upp med magic loop men gjorde inte korta-varv-hälen utan "den andra"! Jag har svårt att få den riktigt bra, men jag tror att jag börjar fatta nu, är ganska så nöjd med denna.

tisdag 6 november 2012

Plötslig inspiration

The Willow Fairy, (som inte lägger ut så mycket i sin blogg längre) stickade en fantastisk sjal som heter Bermuda och jag fick lust att göra något liknande. Min vision var att varje fält skulle få sin egen färg och att det skulle bli som böljande höståkrar:

Dessutom älskar jag "knytsjals-formatet" så jag började vid nacken och stickade medåt med ideliga ökningar i sidorna.
 
Jag är blandat nöjd, det var rolig stickning men jag borde planerat mina åkrar lite bättre så att de blivit lite mer harmoniska.

Men ändå, jo, jag gillar den!
Garnet är Viking, inte det där fantastiska alpackagarnet utan ett  fantastiskt norskt ullgarn...banderollen finns inte mer...och stickor nr 5!
Höståkersjalen, får den heta!

söndag 4 november 2012

Pysselkväll i stugan

Dottern gör armband för Ung Cancer och igår fick vi andra pröva på att pärla, vi också.
 
Det blev riktigt mysigt, vi lyssnade på Harry Potter och räknade pärlor.

Dottern har just nu 110 stycken klara för leverans till Ung Cancer där sista steget på armbandet görs.

De säljs till förmån för unga cancersjuka som behöver stöd och vill du köpa finns de här!
De finns i svart, också!

fredag 2 november 2012

Går det att lära sig att gilla muskot?

I vårt lilla hus fanns en hel del saker kvarlämnade. En otrolig mängd köksknivar av hög kvalitet och delar av en mönstrad servis och så då den här:

Så söt så jag vill använda den varje dag men tyvärr är det muskot man maler i den. Och det tycker jag smakar väldigt trist...eller...ska jag ge det en ny chans? Någon annan maträtt än potatismos där man kan ha muskot? Där det eventuellt passar, kanske? Finns det? Eller  kan jag mala något annat i kvarnen...
Jag  är så härligt trött i kroppen, vi har arbetat på tomten idag, sonen och jag. Det syns förstås inte så mycket men framåt eftermiddagen letade sig solen in lite bättre eftersom en stor halvrutten ek var försvunnen ur siktlinjen.

(Här är sonen i färd med att förbereda nedhuggning av en liten gran.)
En liten svart hund letade sig också in på tomten. Knubbig och kolsvart och bångstyrig hoppade den upp och ned i bäcken, enormt söt! Ägaren var inte fullt så glad, stod uppe på vägen och gormade ilsket.
Så har vi hälsat på grannar. Ett märkligt möte på kolsvarta vägen och jag inser att det finns vita fläckar i min uppfostran: Hur gör man? Säger hej förstås och skakar hand men lyser man varandra i ansiktet med ficklampan? Antagligen inte (vi gjorde det inte!) men det innebär förstås att vi kommer presentera oss igen.
Jag har dock en fördel; jag känner igen deras hund.
De har också en fördel; de känner igen alla andra människor längs vägen, får de se en okänd kan de gissa att det är jag!
Men så fick jag reda på ytterligare en sak om det orange ljuset; de hade haft en hund till som nu ligger begravd där, under gravljuset. Både lite sorgligt att den ligger där och lite fint att de satte ett ljus på graven.

torsdag 1 november 2012

I kvällningen

Nu har dottern åkt igen och sonen och jag har ätit kvällsmat. Dagen har inneburit ett kärt återseende med vissa muskler och muskelgrupper som jag hade glömt bort. Vi har rensat sly, tagit bort små bestånd med granar och dessutom tagit ned ett halvrasat, helruttet jätteträd!
Sedan åt vi lunch och så fram med kompostkvarnen. Som vi bor nu behöver man inte oroa sig för att störa, som mest hör nog grannarna ett svagt surr!

Nå, här är källan till det mystiska, orange ljuset i gräset vid vägen:

Ser lite sorgset ut men alldeles ofarligt.

Den dagen i somras när vi första gången såg det här huset var vi faktiskt och tittade på grannhuset också. Nere vid ån, nedanför det huset såg vi ett träd som såg bävergnagt ut men det var en så avlägsen idé för oss att vi tänkte  att det var någon som skojat...eller...
Men det är sant, här finns bäver!

Nu har trädet delvis rasat, dags att hämta till bygget, herr och fru Bäver!

Kura gryning

Eftersom dottern är här och sover vid braskaminen har jag kurat gryning i sängen idag. Utanför fönstret har dagen kommit tassande. Alldeles nyss lyste det torra gräset bortanför vår tomtgräns neonrött men när jag hann fram med kameran hade ljuset skiftat igen:

Flera av träden på bilden ska tas bort, vi vill ha lite öppnare och ljusare och friare sikt!

Nu ska jag smyga mig fram till fönstret igen, jag ska bli "tomtkryssare" (= nybörjar-fågelskådare-som-upphetsat-noterar-minsta-trast-på-tomten!) för nu piper och gnisslar det här utanför.
Förra gången vi var här såg jag en Kungsfågel!
 
Nu vet ju alla som följer min blogg att jag är en otroligt skicklig naturfotograf men just denna bild är lånad härifrån.  (För den som inte sett mina djurfoton: Nä, inte bra. Med lite tur finns djuret någonstans i bildrutan men i allmänhet huvudsakligen bakom något... :-D)

Det orange ljuset från i förrgår... Jag vet nu vad det var men hade inte med kameran, mer om det nästa gång! :-)