söndag 27 mars 2016

Smultronkrage

Ahomansikat cowl, jag tror det betyder smultronkrage, och nu är den klar.
Beskrivningen finns på Ravelry för något tunnare garn.  Mitt är tretrådigt hemspunnet. Eller två av trådarna är spunnena (!) av mig och tredje tråden är Alpackasilk om jag minns rätt. 
Den ska blockas, gömmas, glömmas och sedan hittas till hösten, nu väntar vi på vår.
Maken och jag har planterat en häck idag.  En nyponhäck som ska rama in vår blivande äng.  Jag ser det precis i huvudet hur fint det kommer bli.  Och jag ska ha rutig bomullsklänning. Så tydligt ser jag äng och häck. Och mig. I huvudet! 

lördag 26 mars 2016

Som jag längtat efter påsk!

Tänkt på kaffestunder på verandan och på allt vi skulle få gjort i skogen... När jag vaknade i morse var det frost så kaffet får vi ta inne men det verkar bli soligt så lite arbete ute väntar senare på dagen.  Just nu stickar jag på Ahomansikat cowl i hemspunnet garn och har det gott!
Trevlig påsk!

söndag 6 mars 2016

När Emil körde Alfred till doktorn

Denna rubrik får sin förklaring så småningom...
Förrförra helgen köpte jag en spinnrock för en bekantings räkning och idag skulle den levereras. Jag lyckades ännu en gång helt och hållet bortse från att jag vet att jag inte har någon känsla för riktning och att min enda ledtråd till var hon bor var att hennes mor en gång sa "Man svänger in mot L***a!" 
Så jag tog för givet ( när ska jag lära mig?) att första, bästa skylt mot  L***a var rätt väg.
Efter ett tag kändes det obehagligt välbekant...inte en susning om var vi var. 
Då slog vi på gpsen som med trygga och bestämda kommandon dirigerade oss allt djupare in i skogsbyggden. I snöglopp.
Till slut stod vi på en gårdsplan och hoppades att vi var rätt...men vi var fel. 
Så vi åkte tillbaka en bit, maken tog fram kartboken och sedan halkade vi med förtvivlans mod fram på 15 cm nyfallen snö.
Efter ett tag mötte vi en snöplog och det kändes som när Emil med Alfred på vagnen möter snöplogen från Mariannelund, ett tecken på mänsklig närvaro och civilisation. Jag gjorde tummen upp till mannen i plogen och han vinkade och var försvunnen.
Jodå, vi hittade fram tillslut och rocken har hittat hem. 
Nästa gång ska jag titta på kartan först. 
Som jag brukar säga!