Wool in box

Kammar härlig gräddkola-färgad ull från alpackan Saynata. De fina lockarna lägger jag ömt ned i en skattlåda, en gammal tom bag-in-box-låda och tänker på hur jag sedan ska sitta och njutspinna. Snålt sparar jag på "skräpet" tänker karda det en liten sväng och se om det går att utvinna mer...

(Bah! Nästa gång jag köper kamera ska jag understryka att den MÅSTE kunna ta fina bilder på ULL! FÖRSTÅS!!!)

Alpackorna

Tänk att de fanns så nära mig!
Tänk så ofta jag åkt förbi skylten och inte vetat!
Jag följde skyltarna mot alpacka-gården, Harsås, parkerade där det stod två andra bilar och började gå upp mot gården med en gång så bara fanns de där, lugna som filbunkar:Lite högre upp hörde jag röster och där stod ägaren, Åsa, och visade och berättade om dessa vackra och värdiga djur:Jag köpte lite ull, hade inte så mycket pengar med mig men den är lätt och len och fantastiskt vacker. Känns annorlunda mot fårullen eftersom den inte alls är fet.
När jag kom tillbaka till stugen var jag bara tvungen att prova om den gick att kamma fast jag hade så mycket annat att göra...och det gick fantastiskt.
Och så spann jag lite, lite på slända.
Och så bara var det helt nödvändigt att se om det gick att kamma ihop alpacka och lite vanlig ull... Och spinna på spinnrocken...
Eftersom jag snabbade mig så blev det trassel när jag skulle tvinna så min lilla minihärva är inte det bästa jag åstadkommit men se på färgerna!Fårullen är Idas, alpackaullen kommer från Kuchi "Brun som en hasselnöt" (Åsa skrev namnet på påsen men jag har den inte här och är osäker på stavningen.)

Och nu har jag tänkt ut en liten alpacka-present till makens dotter som fyllde år i veckan...så jag får skynda mig! :-) Tror inte att hon läser här men för säkerhets skull avslöjar jag inga detaljer än, så får det bli en överraskning!

En alpackabild till, titta så gulligt fölen ligger, med huvudena ihop!
Ännu en bild, innan jag kastar mig ned i kalla, fönsterlösa tvättstugan, en bildgåta:
Fast här syns det väl rätt tydligt vad det är, eller...?
Miljontals och irriterande är i alla fall ledtrådar och de som bor i Umeå kanske är snabbast att gissa? :-)

När festen är slut...

Inte en endaste bild har jag i kameran men vi satt på uteplatsen, under bar himmel hela kvällen! Vid 10-snåret kom några droppar och halva gänget hoppade upp och började bära in saker i skydd, andra halva satt kvar...och fick rätt!

Nu är allt diskat, några kvarglömda saker väntar på sina ägare men de är ju inte långt borta och vid sjön ger måsarna hals, något har stört dem.

I eftermiddag kanske jag åker på alpacka-safari...nåja, besöker en gård med alpackor i trakten av Torestorp.

Trevligt är det att ha fest men det är också rätt skönt när det är gjort; allting klaffade, till och med vädret, och nu känns det liksom mer ledigt!

Festbelysning!

Jag hade en vision, jag ville ha festliga lampor, en ljusslinga på verandan i samband med kalaset och plågade min tålmodiga dotter genom samtliga tänkbara (och i något fall otänkbara) affärer i Kinna OCH Skene på min jakt efter detta. På internet hade jag något bättre tur och hittade detta som maken idag inhandlade i den stora affären i Göteborg, den som gör pojkar av män...Visst blev det fint? Men VARFÖR sitter de två blå lamporna bredvid varandra? Man undrar! :-D
Maken säger något om att det inte SKA vara perfekt för då utmanar man kanske någon högre makt... och det ÄR ju förstås därför varje stickning bör ha minst ett fel!

Men...åååh!

Värsta släng av startitis jag någonsin haft!Men detta är faktiskt listigt; dels är det en provlapp inför ett eller kanske två eventuella projekt till dottern och dels är det en bebiskofta till Värma liten- insamlingen. Ser det okejigigt ut, Dottern min? :-)

Här ligger ullkammarna:De har fått ett eget bo i en gammal vinkartong.
Först laddar man den ena kammen. (Kameran blev riktigt bekymrad när jag försökte fokusera på ullen och valde i ren desperation att inte fokusera alls!):Sedan kammar man med den andra kammen som om man redde ut en trasslig kalufs tills man har en jämn och fin tofs:Så fattar man tag i tofsen och segdrar ut ett fint, slätt, spinnbart band som man krullar ihop till en liten tott:Kvar i kammen sitter skräpet:Detta är behagligt utom att det kan skava lite på lillfingern om man virar totten runt alla fingrarna medan man drar ut!

12 personer på varandan KAN gå om man måste men tänk så härligt om det gick att duka i trädgården istället? Ja, jag vet att det varit en ganska sval juli och mulen och regnig hittills men om solen börjar gassa om en timme eller så och håller på hela dagen idag och hela dagen imorgon så kommer det bli helt perfekt! :-D
Dreaming is free!

Liljesockorna

De sockor som syns bäst i mitt förra inlägg är de rosa-vita. Tycker själv de ser trevliga ut ... på bilden!
Nåja, mönstret finns att köpa här! Sandnes häfte tema tovning nr 16, modell 31.
Ulrika-sockorna kallar jag så eftersom jag fick ullen av henne och de syns bara lite, lite på bilden!

Tre sockor!

Satt igår och funderade på om inte lanolinsockorna OCH liljesockorna utgör bromsklossar i mitt stickliv. Bestämde mig för att avsluta dem innan jag börjar något nytt eller fortsätter med min ljuvliga sjal... SÅ förståndig. Men vad händer idag? Bortom min vilja och kontroll...Maken vill läsa upp något för mig och jag hör, som på avstånd min egen röst: Vänta lite, jag ska bara hämta stickAN!
?!
Jag har alltså i hemlighet inför mig själv planerat vilken sticka jag ska ha! Infernaliskt!:Nu är jag alltså igång med Ulrikasockorna, också och det artar sig till härlig stickning.

Nu borde jag haft en "före"- bild men den böldartade skräphögen har nogsamt undvikits vid fotografering. Här låg den:Under en presenning låg gammal mineralull och ovanpå var det staplat säckar med diverse och en gammal gummibåt. Nu är alltsammans bortkört till Skene skog (Ja, vi har inte dumpat grejorna i skogen, avfallsanläggningen heter så!) Där är välorganiserat och välbesökt och tungt arbete var det men så skönt att ha det gjort!

Nu vill jag ha hit den välsignade solen eftersom vi ska ha grannkalas på torsdagkväll. Där det trevligt om det liksom är torrt och trevligt på verandan och uteplatsen!

Knitting in the nighttime

Ibland kan jag vakna på natten och VETA att nej, nähä och inte; jag kommer inte somna om! Då är det lika bra att gå upp och proppa magen full med skorpor, sitta lite obekvämt och frysa tills sängen börjar locka igen. I allmänhet stickar jag också. I natt stickar jag på lanolinsockorna:Jag kallar dem så för att det är mycket av den varan kvar i garnet! Och det är tråkig stickning för garnet är illa spunnet och illa kardat men jag är nöjd ändå för det är det första jag stickar av garn som jag åstadkommit HELT själv. Ja, pälsen växte på ett får och min arbetskamrat klippte men därifrån är det jag. Och jag skulle sorterat bättre och tvättat bättre men de kommer bli bra för mina torra fötter! :-D

Jag kan bättre nu; har inte hunnit kamma ull så mycket ännu, men jag har spunnit upp den blandade ullen Ulrika gav mig:Fluffigt och fint om jag får säga vad jag tycker! :-)

Igår var dottern här och hjälpte till att måla! Vi arbetade på bra med lååångväggen och det är så väldigt mycket roligare att arbeta tillsammans än ensjälver! Maken klippte häcken och la grus på parkeringsplatsen. Idag ska vi köra assorted grovskräp till tippen och det ska bli så skönt att bli av med vår privata lilla sopsamling...(byggskräp, två(!) uttjänta gräsklippare, en gammal grill mm) Om vädret tillåter ska vi sedan måla vidare; jag med rött och maken med vitt runt fönster och sådant som gör mig galen av irritation!

Nu är jag färdig med min möss-stickning. En mössa ligger hos mamma, jag hoppades på att hon skulle börja sticka bebishjälmar men här är resten av mitt bidrag till Värma liten- insamlingen:Jag gillar det där hjälm-mönstret och det är bäst att sticka som vanligt, nedifrån och upp. :-)

Nu fryser jag lite och gäspar som en schäfer, snart dags att krypa till kojs igen!
Hoppas ni andra sover gott!

Denna dag...

Förfärliga saker har hänt i Norge och det är tungt att tänka på.
Det var i alla fall bra, det Stoltenberg sa att detta skulle mötas med mer demokrati. Inte hjälper det dem som förlorat någon men vad skulle å andra sidan göra det? Hämnd hjälper inte.

Min lördag började bra med ett samtal från dottern som ville komma ut till stugan och hälsa på. Eftersom sonen är på besök hos en kompis blev hon endabarn för en förmiddag.

Hon skickade över en bild hon tagit med mobil på min fjärde present från min resande make; en "snug" i mjukaste opossum:Den är stickad som ett rör med flätor och om den kliar så ska jag äta upp min hatt. (Jodå, jag har en hatt!) Så här ser en opossum ut:Så måste jag visa en annan sak han köpt, en bit kamferträ:Det ska väl vara skärbräda eller kastrullunderlägg men den ska få sitta på väggen och bara vara vacker och dofta gott! Mmmm...

Så gick vi på loppis och titta vad jag hittade; Trull:Tripp och Trapp hade jag förut, ärvda från barndomshemmet men den vänstraste lilla köpte jag för fem kronor. Dottern gjorde flera fynd, böcker och tavlor till lägenheten och en likadan kopp och tallrik som hon hade som bebis! :-)

Sedan åkte dottern hem igen och maken och jag gick en liiiten sväng i skogen och hittade guld:Vi hann bara till "lilla" stället innan regnet kom så det är bara precis så det räcker till var sin macka, men då har vi "stora" stället kvar till imorgon! :-)
Konstigt väder dock, sol, regn och åska, huller om buller!

Nu har tiden tagit ett skutt igen!

I torsdags morse hoppade sonen (nåja!) och jag upp tidigt för att åka och hämta dottern så att vi alla kunde möta maken på rätt flygplats denna gången!

Att flyga från Melbourne tar en stund så det var nog skönt att vara framkommen, till slut.

Maken hade köpt omtänksamma presenter! Jag berättar enbart om mina; ett halsband med en opal och så garn! Han hade försökt få tag i ull men den enda ull han hittade utgjorde en del av en konstnärlig installation och var inte till salu! :-)

Två sorters garn fick jag:Det till vänster är inköpt i guldgrävarstaden Ballarat. Heirloom, the Australian yarn company står det på etiketten. 95 m per 50 gram, härligt spänstigt garn.
Till höger ligger lyxgarnet från Morris, Empire. 100% Austrslian merino. 125 g per 50 gram. Själva affären hette Morris&sons så det var deras eget garn. Nyanserna heter Glazed ginger, Olive twist och Deep scarlet, fantastiska namn!
Nu ska jag klappa de där nystana ett tag och fundera och planera!

Efter att ha stickat 7 mössor i samma garn och enligt i princip samma mönster ledsnade jag och har alltså varierat mig genom att påbörja mössa nr 8 från toppen: Alla ökningar blir då minskningar och alla minskningar blir ökningar. Omväxling förnöjer! :-D

För övrigt har jag fått låna ullkammar av the Willow Fairy ! I torsdags gav hon mig en snabbkurs jag och stod som en gapande fågelholk...mina kardor är GANSKA billiga just nu för det verkar ungefär 10000 gånger enklare att kamma ullen!
Imorgon ska jag ge mig på Idas ull och försöka kamma fram sådana där fina "ullband" som Ulrika gör.

Linneväveri och problemlösning!

När jag åkte hem från mamma i måndags upptäckte jag strax före Horred att jag begått ett misstag; jag hade inte laddat min iPod!!!Så när jag började skönja byggnaderna i Horred var det tyst i öronen och en liten plan började se dagens ljus.
Jag parkerade på Ekelunds linneväveris parkering, rotade fram laddaren och gick in i affären där jag aldrig varit.
Såvitt jag minns.
(Det sista med tanke på att jag varit på en massa vävrelaterade ställen med mor och far för så länge sedan att jag inte protesterade men inte heller egentligen var närvarande. De senaste 13 år har jag åkt förbi massor av gånger men aldrig i sällskap med någon som velat följa med in. Den här gången hade jag för dylika besök ett utmärkt sällskap, it was me,myself and I.)

Nåväl, innanför dörren insåg jag risken att bli distraherad så jag koncentrerade mig hårt och gick till kassan där en ung, och som jag tänkte iPod-förstående person stod, och frågade om jag fick ta lite ström från dem, och det fick jag.
Sedan gick jag varv på varv och klappade och önskade mig en eller två av varje utom bröllops-serien som jag tycker är lite trist. På sista varvet fick jag med mig en duk som present till brorsonen, ett par disktrasor och hållare till dessa.(Det var inte exakt detta underbara mönster på presenten men något liknande...fast lite vackrare ändå, hittar det helt enkelt inte!) Sedan kunde jag fortsätta resan hem med present- och iPod-problemet löst!
Fiffigt, eller hur?

Spinnsällskap!

Idag kom Ulrika ut till stugan med sin spinnrock!
Vädret var lite hotfullt hela dagen men hur det nu var så satt vi ute största delen av tiden och spann.
Jag fick bästa "värdinnepresenten" någonsin:En fantastisk fläta att spinna så småningom!(Som vanligt fixar inte kameran färgen så bra, den är nog bäst på grönt, tror jag!) Dessutom fick jag en hel påse större och mindre duttar av olika sorters ull att öva på:Jag började direkt!:En slutsats som jag dragit under dagen är att jag ska lära mig arbeta med ullkammar istället för eller som komplement till kardor.

Det är alltid härligt att spinna men tveklöst blir det extra trevligt och givande med sällskap!

Mössor till Kongo, Ullagarn och skit-SJ

Jag brukar inte klaga på SJ! Här skrev jag till exempel om det!
Sedan gjorde jag tidigare i år en tämligen misslyckad utflykt med tåg. (Klicka inte om du kör seg uppkoppling, historien i korthet är att jag skulle till Växjö på lunch, ENDA anledningen att åka dit med nya kalasbyxor och finblus. Så hakade något upp sig på tåget från Göteborg så att jag missade anslutningen och då missade jag även nästa och summa sumarumblev att jag missade hela grejen!)

Meen, det finns ju resegaranti, jag kan få pengarna tillbaka! Alltid något! Solklart fall!

Men nä, inte då! Det tåg SJ har ansvar för, det första på min resa, var BARA 15 minuter sent så lång näsa på dig Cecilia men inga pengar till dig!!

Så; no more mrs Nice Lady! SJ förlorade därmed en (den sista?) medborgare som försöker säga "De gör väl så gott de kan?" och vann ännu en till hatkören!
(Okej, jag överdriver lite...men Resegaranti kan vi glömma bort!)

I-landsproblem, egentligen! Vilket för mig vidare i texten...

Det pågår en insamling tilll Panzi-sjukhuset i Kongo Kinshasa. Igår hade jag två mössor klara, idag är de tre!. Bebishjälmen går supersnabbt att sticka! (Jag har fyra mössor till av skiftande kvalitet, de får inte vara med på bild men mitt mål att skicka 10 mössor kommer jag kunna nå, lätt som en plätt!) Jag har gjort ökningarna på olika sätt, med enkelt omslag blir det som en liten bård:Dessutom har jag fortsatt med samma typ av minskningar tills jag bara hade 6 maskor kvar så blev det liksom en liten antenn på toppen! Med två maskor mellan ökningarna och vridet omslag blir ökningen mindre synlig och mössan lite mjukare i formen.

Jag har spunnit upp ullen från Ulla i Hulta också. Bilden gör det inte ALLS rättvisa, det är ett gråskimrande garn, 97,5 m ren lycka! Det bästa garn jag gjort, som jag brukar skriva! :-)

Idag far jag till mamma. Medan bilderna till detta inlägg eventuellt laddar in ska jag gå ut och ta upp potatis att ta med till mamma och plocka lite skryt-luktärtor! Nästa gång jag bloggar kanske det blir om växtfärgningsäventyr nr 2, Älgört som gav ett betydligt mörkare gult garn!

Slutligen ytterligare två I-landsproblem, illustrerade i en och samma bild:
Denna snigel och dess kamrater rör sig snabbt, snabbt genom trädgården och äter det mesta i sin väg. Blogger/mobila bredbandet, däremot är inte fullt så snabbt... :-)

Persedelvård

Tänkte börja med att genast säga att sticktidningen nog var värd sitt pris. Går och lurar på en sicksackig tröja som jag inte tänker sticka alldeles som de beskriver...men nästan...

Pesedelvård är kanske något som för tanken till hästar eller militärer men jag gillar idén; man vårdar sina grejor så att de ska fortsätta att fungera som tänkt och så att de ska hålla länge, en tanke i tiden!

Förra (eller möjligtvis förrförra?!) sommaren stickade jag ett par tuggummirosa sockor i Tuva. De blev mjuka och mer som tossor än som stövlestrumpor. Garnet var kanske inte riktigt lämpligt och de har slitits snabbt. Dessutom trampade jag på en snigel på verandan och snigelslemmet är svårt att bli av med. Borde kanske saltat på det innan tvätt? Så här såg i alla fall hälen ut igår kväll:Eftersom det är en istickad häl tänkte jag att nu är det läge att testa, går den att ersätta så där lätt? Så jag klippte!:Pillade lite grand och sedan fick jag upp maskorna på stickor:Och TADA!:Ny häl i avvikande färg men hej, garnet är hemspunnet av ull från Lilja i Kålltorp.
Gick det ? Ja, absolut! Nu ska jag byta häl på den andra sockan också och när jag väl tänker på saken så är nog tådelarna lite tunna också...

(Gah!!! Det tog längre tid att göra detta inlägg än att sticka hela förbaskade hälen pga av mobila bredbandet och/eller Blogger!!!)

Maskrosfärgat!

Jag har ju glömt att visa hur det gick:Inte så spektakulärt, vitt garn blev blekgult men det var i alla fall en bra testomgång. Att växtfärga var inte det fruktansvärda slabbet som jag tänkt mig.
Dessutom skötte sonen om själva grytan och tidtagning.
Tyvärr var jag usel på att dokumentera, fjantade omkring med nya gräsklipparen och tyckte märkligt nog att den klippte gräset...FINARE... än vår gamla. Men det måste ju vara fel; klippt är väl klippt?

Idag skulle jag vara effektiv;
*till färgaffären och köpa bets till sonens projekt (där såldes tokbilliga, välgjorda amigurumisar!) *till biblioteket och låna ljudböcker
*till macken och köpa olja (vill ha en flaska i bilen för jag blir tokigt orolig när den där lilla oljekannan lyser upp på displayen och vänlig FÖRESLÅR att det är dags att KOLLA!)
*till garnaffären och få fatt på lämpligt mössgarn, (har inte stickat varannann-för-annan den sista tiden så nu ska det bli en rejäl klump mössor, har fyra klara och köpte garn till åtminstone 6 till, kanske sju!)
*till mataffären för, tja, matinköp, inte någon överraskning där inte! :-)

Allt gick väldigt bra; betsen tror jag blir perfekt, ljudböcker lånade jag 9 st(!), oljan jag vill ha fanns och matinspirationen flödade ...men i garnaffären blev det lite tokigt...men bara helt lite...
Jag köpte två nystan lämpligt garn till bebismössor att ge bort och så ett inte fullständigt planerat nystan till en spiralig mössa från Järbo:fast jag tänker bära den med något mindre djärv vinkel.
Sedan strövade jag omkring och tyckte plötsligt att där fanns mycket nytt och spännande och jag klappade här och där men stod emot allting ända fram till kassan där jag plötsligt bestämde mig för en snordyr sticktidning! Jag har ALDRIG förut köpt en tidning på 74 kr och aldrig en sticktidning överhuvudtaget.

Jaja, någon gång ska vara den första, nu är det dags att bläddra och se om den är värd pengarna!

Victory!

Vi kom rätt direkt! Sonen bestämde rutt och läste karta och jag klagade på att vi åkte omväg men så var det nog inte:Precis innan vi steg in i "radioskuggan" kom ett SMS från maken; "Är i Hong Kong nu!" Visst är det märkligt vi trampar runt på tusenårig vitmossa och han ilar omkring i Asien och så kan vi SMSa?!
Jag vet inte vad det är med Komosse men jag känner mig lätt till sinnes där, snudd på lycklig! Den här gången visade sig mossen från ännu en annan sida än de tidigare gångerna. Bodde jag nära skulle jag gå där varje vecka, det är då helt säkert!
Blåbär, hjortron, klockljung, sileshår och myrliljor! De flesta bilderna blev dåliga men här är i alla fall hjortron (otroligt för mig att hitta så här långt söderut?!): och klockljung:Ja, de andra bilderna var ännu sämre! :-)
Sedan åkte hem över Månstad, fantastiskt ortsnamn, tycker jag!

Inget stickat idag...ännu!

Kantarellfarm?

Jag har alltid drömt om en egen liten kantarellodling. Även om jag vet att kantareller inte förökar sig på det sättet så brukar jag hälla renset på något bra kantarellställe och läsa en liten trolleriramsa av kärleksfull art...och det har förstås inte fungerat alls. Detta är ett beteende jag ärvt efter min mor. Hon fick heller aldrig till kantarellodlingen.
Nu är jag i alla fall ett steg närmare, jag har en tam Karl Johan!Maskäten, föralldel, men på min tomt! Bredvid gamla komposttunnan! Ojoj, vad vill den ha? Kompost? Granbarr? Multnande löv? Sol? Skugga? I'll fix it!!!

Jag tvättar och tesar och njuter av min ull för glatta livet.
Det är märkligt hur olika ullen från de olika fåren är. Den luktar olika, den är smutsig och tovig på olika sätt.

Idas var galet smutsig men blev lätt ren och doftar ljuvligt:Lasses ull kom ur tvätten ganska så tovig men blev fin efter lite plockande. Mycket skräp var det i men det kom lätt loss.
Nu är det Beppes ull som vilar i solen, den var på gång att bli torr igår men fick en extra genomsköljning av en störtskur sent igår kväll:Den är fin men helt ärligt tycker jag nog att lukten inte är så god. Får väl bjuda på lite schampo, kanske? :-)
I baljan ligger nu lilla Määhs ull.

Idag var det sovmorgon, grävskopan startade inte förrän halvåtta... :-(
Det är soligt till och från och ganska blåsigt så sonen och jag far till Komosse där vi varit förut. Hoppas jag hittar denna gången, jag är helt hopplös! Borde nog skaffa en GPS! Kan man typ operera in dem i huvudet?

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?

Sonen tycker om att påminna mig om att jag vid något tillfälle sagt att spinna eget garn, det är väl ändå att gå för långt...

Nåväl, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?

Det är klurigt som bara den det allra första men ganska snabbt kan man komma igång såpass att det blir en tråd och sedan kan man antagligen ägna en hel massa tid åt att göra en bättre tråd...

Så skjut inte upp det, skaffa en slända, ull och lite hjälp och sätt igång!







Jag har också sagt att jag aldrig någonsin tänker färga garn men idag ska vi se på loppisen om vi inte kan hitta en lämplig gryta så kör vi igång på måndag.





Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?!