Nu byter nog jag doktor!

(Ej stickrelaterat inlägg!)

Någon gång i våras fick jag ont i min bakdel. Jag kan gå, stå och ligga men sitta är faktiskt lite besvärligt. Det går väl över, tänkte jag och väntade. (Jag fick också ont i min vänstra tumme, jag tror inte att de två sakerna hänger ihop.)
Men det gick inte över så jag ringde och beställde tid men fick vänta nästan två månader, det var ju semestertider.

När jag sedan, förra tisdagen kom in till doktor RR så fick jag framfört mitt problem och så skickade han mig snabbt på röntgen och provtagning för att kunna utesluta artros...
Jag hann nästan inte sätta mig ned vilket ju var lika bra, med tanke på mitt ena problem.

Idag fick jag svaret.

Bästa Cecilia!

Jag vill härmed meddela att röntgen av ländrygg och svanskota samt röntgen av vänster tumme visar helt normala fynd. 

Med vänlig hälsning,

RR

Specialist allmänmedicin

Det där var ju riktigt roligt, det måste innebära att jag har svanskota, antar jag. Inte för att jag tvivlat, särskilt inte sista halvåret, men ändå! Det är ju kul att veta säkert.

Så vad ska jag göra nu, vänja mig vid att stå upp, klaga hos klinikchefen eller lista om mig?
Hm, ska nog sova på saken...

Att sticka en petflaska och en gammal dröm!

Eller snarare AV en petflaska. Här är den:

Ännu ett återvinningsgarn, det känns jättemysigt men jag undrar jag hur det blir att ha på? Köpte ett nystan på prov, men billigt var det inte.
Sedan repade jag upp min dubbelstickning och startade om i näverstickning och med betydligt tunnare stickor:

SÅ mycket bättre!
Sedan hittade jag två lite garn som jag spann när jag precis hade börjat:

När de var klara var jag (med rätta!) stolt men när jag nu försökt sticka med dem finner jag att de är inte jämna nog. Überjämna för att vara nybörjargarn, men inte jämna nog för kräsen stickerska... Så jag roade mig med att öva på Navajotvinning. Inga bilder på resultatet men det rosa blev bra, det röda ska få blir grytlappar... :-)

Den första dagen på år 2010 råkade jag avslöja en hemlig dröm; jag ville göra en egen spetssjal...
Och nu har jag gjort det!
Egentligen har jag gjort två,Wilhelmina och Esmeralda. Med Wilhelmina är det en del arbete kvar på beskrivningen.
Esmeralda provstickas as I write!
Birgitta är klar med sin, har hittat en del fel i beskrivningen och har föreslagit en del ändringar i mina förklaringar. Två till stickar, de får göra sig kända när de är redo... :-)

..och skiner som en sol!

Alf Hambes Orgeln på vinden är en sådan fin sång och den snurrade runt i huvudet på mig när jag pysslade om Gerd Elisabeth:

Visst blev hon fin?! (Fast jag skulle haft ett "före"-kort, också!)
Lite mer från maskinparken; jag tycker så mycket om min nystmaskin men kanske ändå mer om min nystpinne:

Det går så överraskande lätt och blir så fina nystan:

Det är är stora sockprojektsgarnet: kabeltvinnat BFL/nylon och Jacobull. Har smygbörjat på dem också och det blir perfa! :-) (Nej, ingen bild på smygsaker, de känns inte så smygiga då!)

Och så var jag ju inne hos Marie och blev inspirerad av korskrokning. Aldrig varit så nöjd med ett krokningsarbete som detta:


Det är storlek 6 på kroken och ett vackert lingarn som jag köpte för länge sedan och slängde bort banderollen så fort jag bara kunde, uppenbarligen. (What's wrong with me?!)

Där kan man sitta och och spela sig från mörker till ljus

och snurra högre och högre på en stol!

Esmeralda (som senare byter namn till Singoalla!)

Före:
 
Efter:
 
Till sist:

Jag brukar tycka att det är svårt att ta kort på mössor och sockor på mig själv, sjal är ändå värre! :-)
 
Många har sagt det förut, men det är som en fjäril som vecklar ut vingarna. Eller en vallmoknopp! (Och då menar jag förstås den skrynkliga sjalen som slår ut, inte mina breda brottar axlar...)
Garnet tog slut så det blev bara en axelvärmare men i full storlek blir det en knytsjal med lite volangeffekt i kanten,om man vill!

Någon som vill provsticka?

Ibland bara måste man...

I våras kom jag på en variant på "feather and fan"-mönstret (det har förstås ett svenskt namn men jag minns det inte...) och när jag låg vaken en stund häromnatten så krävde det att få vara med i en sjal och jag FÖRSÖKTE verkligen att inte tänka på det men det gick inte...

Prototypen är snart klar och då kommer det bild på den. Den blir formad som en knytsjal/scarf och inte så tippig på mitten. Arbetsnamn är Esmeralda och beskrivningen är en miljard gånger lättare att skriva ned än Wilhelmina så den är nästan redan klar.
(Beskrivningen till Wilhelmina är under utveckling och det får jag hjälp med av syster Birgitta)

Sonen gjorde liten paus i stickmaskinsstickandet och öppnade vädersonden. Rejält med batterier i:

Där fanns också en förvånad (tror jag!) tvestjärt och så en massa elektronik på ett kretskort, ganska trist innehåll, faktiskt.

Nu ska jag koka mer äpplemos. Inte roligast i världen men gott att ha till vintern!

Så kan det gå till i svampskogen

Igår tog vi en tur till svampskogen och vi hittade lite svamp men maken han hittade den här:

Jag förklarade att den inte går att äta, men han var glad ändå! :-D
Det står på vad det är, annars hade vi varit hemskt nyfikna, det är en radiosond från SMHI. De släpper tydligen upp sådana med väderballong, de mäter det ena och det andra högt upp i luften och sedan få de segla iväg och ramla ned där ballongen till slut går sönder. Det stod också att man inte ska höra av sig och berätta vad man hittat och att man inte får någon hittelön. Himla otur!
Egentligen är vi nyfikna ändå; var släpptes just vår lille sond upp, hur länge och hur långt har den färdats, varför trillade den ner precis där och vågar vi titta inuti? (Ja, självklart kommer vi att titta inuti!)

Per Person producerar!

Eller kanske är det sonen som gör det! Han har läst i instruktionsboken och konstruerat det som saknas och med en imponerande ihärdighet hittat rätt "garn"...och så har han stickat på stickmaskinen.

Resårstickning nr 1 och "garnet" i fråga hittade han i kökslådan, gammal draklina!

Stickmaskinen köpte jag på bakluckeloppis för mer än två år sedan och sedan gjorde vi rent den, noga.
Sedan kom jag liksom inte längre. Men idag gav sig sonen den på att få till det och stickning nr 2 ser ut såhär:

Tunt garn, resårstickning.
Sedan jag tog dessa bilder har han stickat fler som provlappar, provat på lite olika saker och det blir kanske mer skrytbilder så småningom.
Så här ser det ut när han startar upp:

Sedan behöver man ett redskap som kallas "kammen" som vi inte har men han har provat lite olika konstruktioner och fått det att funka!

Jag har stickat färdigt "långbänks-sockorna", skönt att de är klara!

De är gjorda i något garn från Zitron (heter det så?) och jag har förstås tappat bort banderollen. Stickor 2,5 och de är gjorda till sonen som har något större fötter än jag. Tur är väl det eftersom han också är längre än jag! Sådär, nu är det officiellt; jag är kortast i den här familjen... :-D

Grillkväll vid Dräggsjön

Ja, jag önskar faktiskt att den smäktande vackra sjö hette något bättre.

Eller att jag visste vad Drägg betyder i samband med sjön, normalbetydelsen av ordet vet jag ju...
Jag menar, ta Örby. Ör i dessa sammanhang betyder ofta grus och vägen fram till Örby är full med grusgropar. Grusgropar i Grusby, det stämmer ju bra!

Jag önkar också att jag var en sådan där fiffig person som började planera grillafton vid sjön redan strax efter frukost, marinerade köttet, fixade pinnbrödsdeg, ordnade med tillbehör... men det är inte så jag tickar.
Så vi fräste iväg till Ica ungefär en halvtimme efter normal middagstid. På vägen dit började det regna men vi är inte gjorda av tvål så vi envisades. (Dessutom finns regnskydd på den tillltänkta grillplatsen!)
På parkeringsplatsen utanför Ica tog jag kort på denna dubbla regnbåge, den var ljusstark och eftersom det var molnfritt (!) kunde man se nästan hela primärbågen.
 
Vi tog oss raskt genom affären och fick med oss kött, bröd, dricka och en engångsgrill...

Så det blev enkelt och rustikt, men så hungriga som vi var så var det gott!

Och utsikten fantastisk!

Vad gäller min limmade spole så håller den.
Vad gäller sockprojektet så tänkte jag fel när jag tvinnade tvåtrådigt (alltid kolla youtube först!!!) så nu tvinnar jag i lite extra snodd och det kabeltvinnade, fyrtrådiga, sockgarnet blir inte tjockt som ankarstross men ungefär så dragstarkt. Slitstyrkan återstår att testa!

Men nu ska jag koka äpplemos!

Inspiration

I allsköns ro klickade jag mig in till Rosenvante, näst intill en daglig vana, faktiskt! Där skrev Rosenvante om Marie som visade sig vara Knittermarie som tillverkat en korskrokad sjal som hon hittat på Ullcentrums blogg så då var jag förstås tvungen att prova, jag med.
SÅ osjälvständig, måste alltid göra som de andra gör!
Sådana som jag hamnar lätt i dåligt sällskap, lyckligtvis har jag klarat mig bra hittills och bara hamnat i gott sällskap, tycker jag! :-D
Krokat har jag gjort förut men inte korskrokat.

Det rätta finns längst ned i bilden och bör göras med grövre krok än jag har här i stugan så de fina hålen blir tydliga.

Sedan kom jag på att man kan förskjuta korsen lite så blir det en fin rutig yta utan hålen. Så nu behöver jag mer disktrasegarn och grytlappsgarn...nu är sockprojektet, ullen, klövsjösockarna och allt det andra glömt... Väldigt lätt att distrahera! :-)

Äntligen, äntligen idag!

Solen skiner!
Fast det är en lite ledsam dag också för min enda spole trillade i golvet och föll så illa att den gick sönder. :-(

Jag snabbade mig på att limma och när det torkat ska jag försiktigt slipa på limskarven.
Jag känner också tvivel inför mitt stora sockprojekt. Här är de första fem nystanen, ett gråvitt saknas eftersom den hemska katastrofen inträffade.
 
Min plan var att kabeltvinna, vilket innebär att fyra enstaka trådar tillslut ska bilda garnet, men när jag nu tvinnar ihop dem, två och två, börjar jag misstänka att det slutliga garnet blir väldigt tjockt...

Men jag tror att jag fullföljer ändå, det finns inget annat sätt att lära sig än att öva och nu har jag övat en massa på att spinna miltals entrådigt. Dessutom så får jag erfarenhet av garnplanering. Och blir garnet inte bra till raggsockor så kommer det bli utmärkt till tofflor. Så det så!

Om det inte blir det man vill så får man villa det det blir, som svarvläraren sa till pappa. Utmärkt devis!

(Jag behöver ju inte vara SÅ envis att jag kabeltvinnar alltihop direkt, blir det som ankartross kan jag ju använda resten av garnet som tvåtrådigt.)

För att lugna och trösta mig (med tanke på spolen)  påbörjade jag omedelbart efter limningen mina Bambinasockor. De ska stickas i tretrådigt garn som jag spunnit av ull från Klövsjötackan Bambina.

De kommer bli ganska så grova och slitstarka, garnet känns väldigt starkt, fibrerna var långa och det går knappt att dra av med händerna!
 Nu kan jag inte sitta vid datorn mer, det är SOL idag!

Äntligen, äntligen idag
Solen gick upp över sta'n
Allt som jag saknat kom igen
Äntligen som den bästa vän
Äntligen.... (Marie Fredriksson)

 (Konstigt ord; ÄNTLIGEN... säg det fem gånger, superskumt...)

Ibland går det bra!

Vi masade oss ut idag, när det såg liiite mer stabilt ut, vädret. Svart, men stabilt.
Vi vandrade runt Dräggsjön. Synd med så trist namn på så fin sjö... Stigen var här och där uppslukad men här och där fantastiskt fin:
 
Vi såg lingon:

och hallon:
 
och grodor, kantareller och kor men det har jag inga kort på...
På hemväg, förbi gamla fattiggården som nu är konferensgård, passerade vi denna vackra hage:

Och precis när jag svängde ut bilen från parkeringsplatsen började det spöregna! Vi hann precis!
(Det tog tid att ladda in de här bilderna via dongeln... råkade ha kameran på 12 Megapixlar... :-(
Lite extra stressande att jag klantat mig och först publicerade rubriken, enbart... :-D

Nu ska sonen och jag ta en kvällpromenad i mörkret.
Sov gott, ni som ska sova inatt!

My one weakness...

...som Dorcas i From Lark Rise to Candelford säger om ett stort antal små svaghete.

Detta är en av mina "one-weaknesses":

Stickor. Jag har många.
 
Ja, både svagheter och stickor...
Det blev ingen promenad idag heller, regn och rusk satte p för det. Men vi har varit på biblioteket, så nu kan vi roa oss ett tag till. Jag lånade bland annat Spinnboken av Lise Warburg. Känns som en grundlig genomgång av ganska mycket...

Tre av fyra klara!

Eftersom det regnade hela dagen igår så spann jag min av nylonblandade vita ull.
 
Den var lite lurig, om man inte var med ville gärna nylontrådarna liksom glida iväg och inte blanda sig med ullen. Det var inte en fullständig njutspinning men definitivt lärorikt! Bäst funkade det när jag liksom drog lite i topsbandet så att det blev tunt och jämnt, som ett jättetjockt förgarn, kanske:

Nu ska jag spinna den sista dutten (100 g!) vit ull och sedan ska jag tvinna ihop alltihop! Det ska bli spännande!

Liljorna kom i år med, fast ovanligt små, kanske de behöver lite näring?

Idag lyser solen...eller kanske NU lyser solen...promenad, kanske? Om vi snabbar oss ut? :-)

Utflykt med oflyt

Okej att vi kom iväg lite sent...
Men när vi kom fram till kvarnen, som har (haft?) en särskilt plats i mitt hjärta hade verksamheten svällt och förändrats. Tror jag. I alla fall var det för mycket konferensgård och prettoposha rätter i serveringen och trött och håglös personal. Så vi tänkte att man kommer rätt långt på kanelbullar och termoskaffe och körde vidare enligt den förnämliga Markguidens anvisningar.

Jag behöver inte asfalt. Jag räds inte grusvägar eller ens  gräsvägar. Men det får inte vara för höga grässträngar i mitten för jag kör inte jeep.
Vägen var ett klart gränsfall.

När vi kom fram störtade regnet ned och vi började alltså med matsäcken.
Efter en stund klarnade det upp lite så vi gick ut men när vi kommit tillräckligt långt från bilen öppnade sig himmelen igen.

Loppisen vi tänkt ta på hemvägen hade hunnit stänga.

Nåja, jag hittade en kul sten. Detta är den kulliga sidan:

Detta är den platta, kuliga sidan:

Nästan som en pralin!

Så har jag spunnit färdigt Jacobullen, här ligger den grå och den brunsvarta bredvid varandra och väntar på att få bli tvinnade med den vita när den spunnits...

Jo, ännu ett litet bakslag igår, den ljuvligt vita ullen i botten av påsen verkar bestå av väldigt mycket korta klipp, 1-2 cm...Men jag ska girigt plocka ut den som går och kanske att det som ligger i badet nu är alla de långa lockarna! :-)

Det är alltid bra att leva i hoppet, som lilla My sa!

Solig söndagsmorgon

Jag gillar augusti. Det är sommar ännu och kan bli härliga dagar men natten medför svalka och fina morgnarna är fulla av fräschör.
Fredagens grannfest var väldigt trevlig; jag slog till och köpte ny klänning (rea på Lindex!) och var som en vandrande blombukett och vädret var fint och maten god och sällskapet gott!

Igår var vi på liten loppis och hittade dessutom kantareller. (Nej, inte på loppisen. På våra hyperhemliga svampställen, förstås!)
Jag börjar se änden på otvättad ull här i stugan (balkongen i stan är fortfarande full!) och den som ligger underst i påsen är gräddvit och fantastisk.

Jag har kommit igång med stora sockprojektet och Jacobsullen har jag tämjt; den kräver ett litet annat handlag att spinna så nu har jag lärt mig något nytt.
Här vilar den grå, tunt spunna tråden i 200 gram bfl med nyloninblandning.

Nästa fjärdedel är på gång, svart-brun jacobsull blir svartbrun tråd.

Idag kanske sonen och jag gör en utflykt till Uttermossen. Vi gillar mossar och i min hemliga agenda finns inplanerat ett besök på Hyssna kvarn.

Härlig söndag tillönskas! :-)

Hot socks klara

Inte mycket att orda om, de är förstås "hotta", eller hur?

Det måste ju bli så om garnet heter Hot socks!
 
Bra garn, sockor stickade från tå till topp, häl med korta varv och kil samt ett extra varv mellan intag och utlägg. Stickor 2,5.
Sedan kikade jag i min digra lista över pågående projekt och kom på att inga av dem finns här i stugan, så då måste jag väl starta upp något nytt?
Nej, jag ska inte göra det, har ett par sockor som legat i långbänk (dragits i, kanske det heter?) som inte var med i listan och så har jag sockprojektet och sist men inte minst Vernal equinox surprise shawl!

Jag ska nog reda mig utan något nytt sticke...det skulle i så fall vara att börja sticka strumpor av Klövsjöullen jag spann tidigare i somras. Bara av ren nyfikenhet, typ. :-)

Kära veranda!

Här kan man sitta när regnet öser ned!
Fast det hade den goda smaken att hålla sig bort under lunchen, vännen K och maken kom ut med samma buss och vi åt i trädgården och hann ta en promenad innan åskan drog in.

På mitt arbete försöker vi dra en gräns mellan personligt och privat. Jag tror att jag har en sådan (fast lite annorlunda ) gränsdragning i bloggen och visar bland annat sällan några större bitar av mig själv på allvar. Men här kommer mina fötter OCH min strumplåda med på en bild jag måste visa:

Inspirerad av Maritas kommentar funderade jag på hur det såg ut omkring mig när nålen kom bort och kom fram till att min strumplåda kanske stod på vid gavel. (KAN en låda stå på vid gavel?!) Men i alla fall, där låg den. Nålen.
 
 Inte i en höstack utan bland strumporna!
Så nu har jag nålbundit en stund.
Har kommit på hur jag kan skarva enkelt.
Först syr jag tills jag bara har en "snutt" kvar:

Sedan trär jag in den nya tråden samma väg och så sticker jag den genom "snutten" ett par gånger:

Är jag i enrum spottar jag lite och filtar ihop men är det folk omkring går det bra ändå!

Imorgon är det det årliga grannkalaset, förra året var vi värdar så i år behöver vi inte tänka på att förbereda något. Lite orolig bara att det blir i bastubåten mitt ute på sjön... :-D