Häromkvällen ryckte jag bort vår ugnslucka på ett felaktigt sätt. Det var inte alls meningen att jag skulle göra det för att städa eller så. När luckan kommer loss sådär lite plötsligt kan gångjärnen gå som i baklås, lätt lutade inåt och vill inte ta emot luckan tillbaka igen.
Maken och jag försökte men alla försök slutade i att gångjärnen förblev lutade åt fel håll och att om något rörde sig så var det själva ungsväggen, synd att riva sönder den. Så vi åkte till
Elon på Backaplan. Det var där vi köpte spisen för tre år sedan. Den gången fick vi finfin service och bra bemötande, sådant som gör att man återvänder...
Innan vi gick in sa maken "Du får föra ordet!". Vi gör ofta så, för enkelhets skull och för att inte förvandlas till Piff och Puff, ivrigt pratande i munnen på varandra.
Innanför disken stod en man och jag beskrev vårt problem för honom. Han vände sig omedelbart till maken och ställde en motfråga till honom. Jag svarade, mannen bakom disken svarade, vänd mot maken och ännu en gång svarade jag. Sådär höll vi på en stund tills han berättade att han inte visste och att vi borde åka till ett annat ställe.
Nu vred han kroppen mot maken för att meddela "den som kör bilen vart bilen borde köras" men där någonstans var mitt mått rågat.
"Du kan tala med mig och jag vet var Stigs center är!"
Inte världens vassaste replik men ialla fall.
2016 och dinosaurierna finns kvar, män som helst talar med män om manliga ting som skruvar och vägbeskrivningar. De är färre nu än förr, men på Elon på Backaplan finns en.
Vi åkte till nästa ställe och träffade på en annan, något äldre, man som på ett utmärkt sätt lyssnade på och svarade den person som ställde frågorna, nämligen jag, utan att för den skulle ignorera maken.
Nu sitter ungsluckan på plats! (Med hjälp av våld och visdom!)