Igår blev jag arg. Det rörde ett av mina barn och fast båda är stora vaknade tigermamman och jag ville i en första fas vara lite våldsam. I nästa ville jag gräla. Därefter funderade jag på olika elakheter för att slutligen älta småspydigheter och vilken typ av ursäkt jag förväntade mig. (Tjära och fjädrar fanns med i bilden.)
Sedan tänkte jag på vem jag vill vara och i vilken värld jag vill bo.
Vill jag vara en trumpen Trump som inte nöjer sig ens med att ge igen utan vill ge igen tiofalt? En liten knuff hämnas med en rejäl spark. En otrevlighet hämnas med grov kränkning. En kommentar i en krogkö besvaras med en rak höger.
Eller vill jag hellre tänka som Michelle Obama: When they go low, you go high!
Enkelt val!
Problemet är att det kostar lite mer möda och eftertänksamhet och ska det bli på riktigt måste jag troligen gräva i mitt innersta efter förståelse och förlåtande...
Och till slut måste jag nog mobilisera en gnutta humor också...
Men, ja, jo...just för mina barns skull är jag beredd att anstränga mig...att "go high" i stället för att gnälla, bitcha och sprida elakhet omkring mig!
Imorgon ska jag "go high", inte för att "vinna" utan för att gå vidare, inte göra stor sak av liten och för att se helheten. Den som var dum var dum men jag behöver ju inte sänka mig så lågt för det!
Nästa gång kanske jag kan hoppa över att tänka allt det arga, också?
